Hem Intresselistan Historik Karta Kontakt Kalender Program För medlemmar Länkar Reportage

Koloniliv för flera generationer

Birgitta kom till sina föräldrars kolonilott 1969, då hon var 6 år. Då kunde hon nå runt rönnen som stod på lotten med båda armarna. Nu 46 år senare så går inte det längre men Birgitta vårdar trädet ömt. Det ger skugga på en solig kolonilott.

Pappa Gunnar och mamma Gunvor tog över lotten efter att ha besökt Tanto södra koloniområde två gånger. Då var alla staket i området gröna och grannfrun som tog med den till området visste inte att det var början för två generationer som odlade och deltog aktivt i föreningslivet.

- Mamma odlade men pappa var en föreningsmänniska och jag lärde mig att hitta i området och jag har varit på de flesta lotterna på grund av det. Jag letade efter min pappa och han var alltid på någon lott och träffade kolonister, säger Birgitta.

Birgitta berättar om uppväxttiden att alla hjälpte alla i området. Hennes pappa var inte så händig men då var det någon granne som hjälpte dem att bygga verandan till huset. I sin tur hjälpte de andra med andra sysslor. Då fanns det inte kvartersombud men i dag är Birgitta kvartersombud för sitt område.

- I dag är kolonisterna mer individualister men vi arbetar tillsammans med olika saker hela tiden, säger Birgitta.

2008 tog Birgitta och hennes man Krister över kolonilotten från föräldrarna och det var pappa Gunnar som ville att Birgitta skulle ta över. Sakta men säkert har Birgitta och Krister ändrat på lotten. De har inte fokuserat på ett ställe utan tagit ett helhetsgrepp. De har flyttat på land, träd och buskar och sakta har det blivit deras ställe.

- Vi vill skapa rum som gör att det blir olika platser som fyller olika funktioner. Vi jobbar ihop och planerar och kommer på olika idéer som vi testar, säger Birgitta.

Har ni byggt huset själva?

- Ja vi byggde det 1971 och sedan byggde vi till verandan som är arkitektritad av en annan kolonist. Tidigare stod huset högre upp men det rev vi när mössen dök upp inne i stugan. Lotten var tidigare mindre men när fotbollsplanen anlades och vägen drogs fram blev det två lotter som försvann nummer ett och två. De delades mellan lotterna runt omkring.

Kolonilotten är sluttande så det gäller att hitta lösningar för att jorden inte ska rulla ner och ta med sig odlingen. De har jämnat ut och sått gräsfrö över ställen där det vuxit mycket kirskål.

Vad har du för råd till en ny kolonist?

- Njut och jobba inte hela tiden! Prata med andra och våga fråga. Begrunda och fundera innan du sätter igång och ändrar, säger Birgitta.

Vad odlar ni på lotten?

- Jordgubbar, röda och svarta vinbär, potatis, hallon, lök, ärtor, blåbär, kiwi och vindruvor. Vi har även äppelträd, plommonträd, körsbärsträd, persikoträd som vi har planterat för min pappa gillade bara fruktträd. Vi har också krusbär, björnbär och en hög cypress som var med i en julgrupp från början! Min mamma satte den och den överlevde.

När Birgitta var barn så var det mycket mer primitivt i området än i dag. Då var det smala vattenrör så att man fick gå upp tidigt för att kunna vattna. Det var utedass och ingen el utan gasol. I huset hade de en våningssäng och en utdragssoffa som föräldrarna sov i. Inga fönster fick vara öppna för Birgittas mamma Gunvor tålde inte drag. Det blev varmt i huset.

- Jag bad om att få sova ute och det fick jag men min bror skulle sova med mig. Det var skönt och jag sov bra men han var mörkrädd och väckte mig och lurade mig att det var morgon.

Text och bild: Anna Ström